om luften tar slut.
2013-01-25 @ 21:22:00
Jag gillar egentligen inte att ladda upp ett till inlägg i den här kategorin, men nu känner jag för att skriva, och eftersom att det här är min plats, så gör jag jag det.
Hej.
Jag är 16 år och ska väldigt sent på detta år fylla 17. Det jag är mest rädd för i hela världen, det är att gå sönder.
Jag känner mig ensam, jag vet, precis som resten av alla andra förvirrade tonåringar, men det är nått som faktist går och drar ner mig i princip hela tiden när jag inte är i närheten av någon slags komunikation med en annan människa.
Den här veckan har varit hemsk. Inte värst men en av dom värsta. Det är som om det är ett stort svart hål i mig som bara blir större och större. Jag blundar för det, försöker stänga ut det, till och med när jag är ensam. Men nu går det knappt längre. Jag vill ställa mig på gatan så där igen och skrika det högsta jag kan tills en främling kommer fram och frågar om jag är sjuk i huvudet eller bara behöver hjälp. Inte för att jag har gjort det men jag har skrivit om det.
Idag fick jag höra en låttext som bara nu i efterhand fick mig att tänka så mycket. "men om jag går sönder, om jag faller isär, om hjärtat sprängs, om mina ben inte bär vad gör jag då?" Jag är så rädd. Jag vet inte hur jag ska ta mig till, det finns liksom ingen som kan hjälpa mig ur det här förutom mig själv. Jag är verkligen rädd.
Det här skriver jag nog bara för att dom här mörka tiderna kommer, jag är alltid så himmla nere vid den här tiden på året. Jag vet att det är så, jag vet ju det. Men endå kan jag inte låta bli att tänka på allt som är fel i mitt liv, allt som jag skulle kunna döda för att få känna elller ändra.
Det gör så ont i mig. Så ont ont ont ont ont ont ont ont ont ont.
Allt handlar väll egentligen om det där svarta onda onsynliga hålet. Det som trycker ner mig. Jag måste hitta nått att fylla det med.
Vill som vanligt att alla som verkligen känner mig inte ska nämna det här inlägget till mig. Det här är bara mina tankar som jag bara vill skriva ut någon stanns istället för att gå och bäretta det för alla. Det är inte uppmärksamheten jag söker.
Att vara ensam är det värsta som finns. Att vara tom och ihålig.
Förlåt mamma. Jag vet att jag lovat att jag ska vara stark och hålla huvudet högt. Förlåt om jag gör dig besviken men jag kommer nog somna olyklig inatt.
Kommentarer
Trackback