men ingeting känns
2013-08-13 @ 00:52:00
allting är tvärtemot vad det brukar vara. Desto mer man tänker desto mer fylls man av ångest, men inte ikväll.
Jag tänker på allt jag vill göra och konstigt nog är det inte jobbigt den här gången, jag känner mig lättare. Vanligtvist fokuserar jag inte på att jag troligtvist har många fler år framför mig. Jag vet att livet är kort men det är också det längsta jag har. Det är mig det handlar om, det finns saker jag faktist vill och kan göra.
Jag har bara väldigt svårt att inse och ta in det.
Jag kastar stenar i mitt glashus
2013-05-10 @ 13:01:00
Sitter här. Ensam hemma och irriterar mig på allting. Vill styra och ställa men vem vill inte det? Maj är ju här nu, som jag har väntat på. Men en så länge är det inte så bra och fint som jag hade förväntat mig. Det här året har gått så fort. Kommer ihåg maj 2012, allt var så spännande. Vart är den känslan nu? Nej, usch. Nu klagar jag. Det är min värsta sida.
vill bryta mot lagen, bara rymma hemifrån eller gå ut och ställa mig på innegården och skrika tills rösten försvinner. Men istället sitter jag här, och klagar.
Är inte arg längre, och framförallt inte lika ledsen. Nu är jag mest irriterad och vill att allt ska vara som jag vill, att alla ska lyssna på mig och göra som jag vill. Men vad är det för jävla människa? Vem vill vara vän med en sådan?
Dubbel moral, DENNA JÄVLA DUBBELMORAL. Tycker bara att det är så himla äckligt. Varför tar jag ens upp det här, nu blir jag arg igen.
Iskan. Jag har aldrig varit en arg människa men det kommer fram till mig nu.
En fråga jag ställer mig själv ganska ofta, okej inte alls ofta men som jag i alla fall ställer mig, är, hur skulle jag må om jag för två år sedan fick se hur mitt liv skulle se ut nu?Skulle jag bli ledsen av det? Vet inte vart jag står längre. Vet inte vart någon står längre. Om jag tänker hur annorlunda det ser ut nu mot då så tänker jag att det här är slutsatsen, Här jag står idag. Men livet är ju inte över? Det går i en stor labyrint med vägar man går vilse i. Har aldrig fattat grejen med labyrinter. Man tänker ju att man borde hitta ut från en labyrint, hitta en utväg, eller? Men istället så är målet i mitten av labyrinten? Är det meningen att man ska gå ut samma väg som man kom in i mål och gå vilse igen? Eller är målet slutet? typ döden? Handlar det om att ta fel vägar och gå vilse? Bara grejen med när man väljer fel väg, måste man gå tillbaka då? Göra om allting? Nej, jag vill inte göra en labyrint till en metafor för livet men förstår du ändå vad jag menar? Har aldirg fattat grejen med livet.
två år kvar. två fucking år. Stå ut Emely. Sen lämnar jag er, sen lämnar jag allt. Hittar en ny väg i labyrinten. Om det då tar stopp där så kommer jag väll tillbaka, får ta en ny väg, chansar mig fram. Men jag kan inte stå still, för det är precis vad jag gör just nu och resultatet av det mår jag inte bra av. Det är det jag måste inse.
vill övertala mig att allting kommer ordna sig
2013-04-23 @ 21:11:38
Man lever man lär, de går väl sådär, De är bara konstantera, de är så dark nu.
I can't drown my demons, they know how to swim.
2013-04-22 @ 11:38:48
"Du är patetisk" "Jo tack, jag vet"
2013-04-19 @ 15:57:42
Jävla pisshora äckel dö jag vet inte usch åååh hatar allt det här ångest fyller allt vart ska jag ta vägen leva tomt.
Idiot
2013-04-17 @ 19:46:57
Det känns som alla bara blir besvikna på mig. Speciellt mig själv och det gör så himla ont.
precis som du
2013-03-27 @ 23:00:20
Jag saknar kraft
2013-02-11 @ 21:01:12
Vet liksom inte om jag vill supa bort mina bekymmer och bara leva och låtsas som att det funkar eller bara lika gänra gå och lägga mig och gråta.
om luften tar slut.
2013-01-25 @ 21:22:00
Jag gillar egentligen inte att ladda upp ett till inlägg i den här kategorin, men nu känner jag för att skriva, och eftersom att det här är min plats, så gör jag jag det.
Hej.
Jag är 16 år och ska väldigt sent på detta år fylla 17. Det jag är mest rädd för i hela världen, det är att gå sönder.
Jag känner mig ensam, jag vet, precis som resten av alla andra förvirrade tonåringar, men det är nått som faktist går och drar ner mig i princip hela tiden när jag inte är i närheten av någon slags komunikation med en annan människa.
Den här veckan har varit hemsk. Inte värst men en av dom värsta. Det är som om det är ett stort svart hål i mig som bara blir större och större. Jag blundar för det, försöker stänga ut det, till och med när jag är ensam. Men nu går det knappt längre. Jag vill ställa mig på gatan så där igen och skrika det högsta jag kan tills en främling kommer fram och frågar om jag är sjuk i huvudet eller bara behöver hjälp. Inte för att jag har gjort det men jag har skrivit om det.
Idag fick jag höra en låttext som bara nu i efterhand fick mig att tänka så mycket. "men om jag går sönder, om jag faller isär, om hjärtat sprängs, om mina ben inte bär vad gör jag då?" Jag är så rädd. Jag vet inte hur jag ska ta mig till, det finns liksom ingen som kan hjälpa mig ur det här förutom mig själv. Jag är verkligen rädd.
Det här skriver jag nog bara för att dom här mörka tiderna kommer, jag är alltid så himmla nere vid den här tiden på året. Jag vet att det är så, jag vet ju det. Men endå kan jag inte låta bli att tänka på allt som är fel i mitt liv, allt som jag skulle kunna döda för att få känna elller ändra.
Det gör så ont i mig. Så ont ont ont ont ont ont ont ont ont ont.
Allt handlar väll egentligen om det där svarta onda onsynliga hålet. Det som trycker ner mig. Jag måste hitta nått att fylla det med.
Vill som vanligt att alla som verkligen känner mig inte ska nämna det här inlägget till mig. Det här är bara mina tankar som jag bara vill skriva ut någon stanns istället för att gå och bäretta det för alla. Det är inte uppmärksamheten jag söker.
Att vara ensam är det värsta som finns. Att vara tom och ihålig.
Förlåt mamma. Jag vet att jag lovat att jag ska vara stark och hålla huvudet högt. Förlåt om jag gör dig besviken men jag kommer nog somna olyklig inatt.
starkt beroende
2013-01-23 @ 17:29:15
Mina känslor är inte stabila
2012-11-30 @ 18:50:00
vill att allt ska försvinna. vill försvinna. Jag orkar inte vara glad längre.
Jag har bara gått och väntat på att allt ska explodera och gå i kras och nu är jag här.
Men känns häller inte som om det värsta har hänt och att det faktist kan bli sämre och kommer att bli.
Jag vill inte mer, kan inte ta mer.
åt helvete med himlen
2012-11-27 @ 21:44:30
Det här är min blogg
2012-11-26 @ 22:41:33
DU DITT LILLA ÄCKEL KAN JU BARA GÅ OCH LÄGGA DIG. HAR ALDRIG I HELA MITT LIV SÄTT EN SÅN YTLIG MÄNNISKA SOM DU ICH DET SORGLIGA ÄR ATT DU ALDRIG KOMMER INSE ATT DU ÄR JUST DET, YTLIG. BÖRJA VA DIG SJÄLV ISTÄLLET. ÅÅÅ VILL DÖ DU ÄR SÅ PINSAM
Jaga mig. Jag är allt du vill ha.
2012-11-18 @ 22:04:00
inser att jag inte har mycket tid kvar. inte mycket tid på mig. förendrar det nånting?
Det har förändrats lite efter ett år
2012-11-08 @ 21:44:00
TYCKER INTE OM.
- För mycket stress
- Skidbacke i osten
- Sista minuten
- Älska någon som redan älskar nån annan (oooheeej klyschigt)
- Hårt smör och mackor som går sönder
- Fluger som älskar ens ansikte när man fösöker sova
- Känna sig ensam
- svek
- Ångesten när det gäller klädval
- Kärlek
- blött hår
- Ångestt
- Städa efter fest
- ljuga
- När spotify prenium tar slut
- Drömmar som förblir drömmar
- Stavning
- Avesnsjuka
TYCKER OM.
- Söta medelanden från läsare och följare.
- Åsikter
- Ätan nutella direkt från burken.
- publikhav
- Kaffe
- Festivaler
- Julstäming
- hälsningar genom ett leende
- Ögonkontackt
- Killar med talanger.
- Lägga sig i sängen när allt man kan tänka på är sova.
- Åka tåg ensam
- Natt/kvälls promenader
- upptäcka att man har mer pengar på kortet än väntat.
- Trevlig personal
- Kärlek
- Subway
nu tog jag i lite
2012-11-08 @ 21:15:00
KAN INTE DU DIN DUMMA ÅSNA BARA FÖRSVINNA UR MITT HUVUD. JAG FÖRSTÅR INTE HUR DU KAN TA SÅ HIMMLA MYCKET PLATS. HUR DU KAN FÅ MIG ATT KOPPLA BORT ALLT ANNAT SOM EXISTERAR. VEM LÄSER ENS DET HÄR, SLUTA BRY DIG OM MITT LIV OCH SLUTA LÄS. FAST SÅ KAN JAG INTE SÄGA.
NU BLIR JAG BARA LEDSEN OCH VILL GRÅTA FLODER OCH SKRIVA SÅ HELVETES DJUPA TEXTER SÅ ATT DET INTE FINNS. OKEJ, NU KOMMER DET. NU BLIR JAG EXTREMT DJUP HÄR...
JAG VILL DÖ.
give me something beafore i die
2012-11-08 @ 21:07:13
Förlåt. förlåt för att jag har blivit så dålig på det här med att uppdatera. Men jag kan inte riktigt sättta fingret på hur jag mår just nu. Det händer så mycket.
Jag är glad i skolan och när jag är omkring människor, då mår jag för det mästa bra, men sen när jag hamnar för mig själv blri det en helt annan grej. Jag tycker inte om det här.
Jag tycker inte om mina tankar, jag vill inte känna så alls som jag faktist känner.
Ensam.
Avslutar kvällen innan ögonlocken ramlar alldeles för långt ner.
2012-11-03 @ 00:13:29
Det handlar om att prata sönder nätter. Om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar. Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet. Det handlar om att älsak smaken av någon annans läppar. Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten. Om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång. Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.
Nu är jag nere på mina knän
2012-11-02 @ 20:14:35
Men helvete vad allt ska va negatvit då. jag orkar inte mer. Rädda mig någon, snälla.
touch me.
2012-10-28 @ 15:14:13
