allting är tvärtemot vad det brukar vara. Desto mer man tänker desto mer fylls man av ångest, men inte ikväll. 

 

Jag tänker på allt jag vill göra och konstigt nog är det inte jobbigt den här gången, jag känner mig lättare. Vanligtvist fokuserar jag inte på att jag troligtvist har många fler år framför mig. Jag vet att livet är kort men det är också det längsta jag har. Det är mig det handlar om, det finns saker jag faktist  vill och kan göra.  

Jag har bara väldigt svårt att inse och ta in det.