Blir så trött på mig själv. Blir så trött på mig själv åt alla håll och kanter. Mitt humör går i vågor, ena sekunden känner jag mig hög på livet och nån minut efter det kan jag brista ut i tårar. Är så trött på det här. Förstår inte hur en människa kan påvärka så här mycket. 

Jag vill ta tag i saken, resa mig upp och bara köra. Tänka, vad har jag att förlora? 

Men det går bara inte, det är som om en stor stopskylt står ivägen för mig. 

Hur kunde allt bli så seriöst? Det känns som om det inte hade blivit så här, såhär seriöst, då hade jag gjort framsteg. Då hade jag inte varit lika rädd och feg. 

Jag är feg. feg, feg, feg, feg. Jag vet det. 

Nu önska jag att jag var nån annan, nån annan än mig själv.