Okej, har tänkt lite hit och dit nu på senaste tiden. Är jag Lycklig? Min kära vän ruvejda har lärt mig att Lycka inte är något personligt, som "snäll", "söt" osv. Det är en känsla. Du kan ju inte vara lyklig som människa men du kan könna dig lycklig vid vissa stunder, vissa har haft dom där stunderna väldigt ofta och vissa får dom sällan.
Jag kankse istället ska fråga mig jälv om jag är nöjd. Är jag nöjd?
- Just nu, nej. Men i den stora helheten, ja.. det borde jag vara.
Då menar jag inte för att jag har mat och tak över huvudet. Utan för att jag är älskad. Min famil älskar jag ju såklart, men sorgligt nog så betyder mina vänner så mycket mera. Det tycker dom flesta är fel, till och med mina vänner men det är faktist så jag känner.

Jag önska jag kunde ge dom allt, allt det där dom vill ha och lite till för att det är dom så värda. Dom får mig att leva som en människa borde leva. Oftast, jag upprepar oftast, så gör dom mig sä jävla cp lycklig så att det går inte, så jag har dom att tacka för att jag är nöjd.
Vilka ni är, det vet ni nog själva.

Jag älskar er, på riktigt.